Helsingborgs IF: Intervju med nya ordföranden

Foreningsdemokrati.se har gjort en intervju med HIF:s nye ordförande Claes Olsson

Hur anser du att föreningsdemokratin fungerar i Helsingborgs IF?

Liksom andra föreningar har årsmöte avhållits enligt stadgeenliga kriterier, där medlemmarna kan påverka verksamheten. Motioner till årsmötet skall i regel, så också i HIF, skickas in i god tid före årsmötet för att kunna behandlas. Ibland uppfattar medlemmar tyvärr att man fritt kan föreslå saker för omröstning, under pågående möte. I Stadgarna finns formella begränsningar som har till syfte att hindra omfattande, ej brett förankrade, förändringar i valet av funktionärer. Medlemmar som inte har full insyn i det löpande förvaltningsarbetet kan genom ”kupper” orsaka stor skada för föreningen om kontinuiteten försvinner i styrelsen. För att undvika eventuella ”kupper” på föreningsmöten är det väsentligt för styrelsen och föreningsledningen att underhand informera medlemmarna om vad som händer i den löpande förvaltningen, med ett innehåll som är relevant för medlemmen men i sig inte kan missbrukas gentemot föreningens intresse.Utifrån detta så anser vi att föreningsdemokratin fungerar i Helsingborgs IF och att vederhäftig information till medlemmarna är en viktig grund i förankringsarbetet.

Vad kan man göra för att skapa mer intresse och utveckla aktiviteten bland medlemmar?

Att skapa ett positivt engagemang utifrån ett intresse kan främst skapas genom inblick, dialog och upplevelsen av att påverka föreningens utveckling. Genom att föreningen, till sina medlemmar, kommunicerar vilka intentioner, målsättningar m m som föreningen har, kan aktiviteter för att nå dessa mål identifieras. Supporterföreningar som samtidigt är medlemmar i HIF är därför en utmärkt part att diskutera med.

Hur ställer sig HIF till 51%-frågan?

Att varje specialförbund exklusivt äger frågan huruvida man skall tillåta bolagisering fullt ut har vi inga invändningar mot. Problemet för svensk elitfotboll, som vi ser det, är att Sverige har för liten befolkning för att ge avkastning på investerat kapital i den omfattning som krävs för att konkurrera om de stora spelarna. Någon enstaka storstadsklubb som helt dominerar svensk fotboll skulle, genom kontinuerligt framgångsrikt spel i Europa, kunna uppbringa tillräckligt med kapital för att konkurrera med exempelvis de bästa klubbarna i Holland och Belgien.
Att överge den traditionellt starka Svenska föreningsstrukturen ställer vi därför oss mycket tveksamma till, då den i grunden ideella rörelsen, enligt vår mening, skapar den bästa förutsättningen för att utveckla svensk fotboll. Framgång för Sveriges landslag har visat sig vara den bästa reklamen för svensk fotboll gällande publikintresse. Därför är det långsiktigt viktigt att våra egna talanger kontinuerligt och med viss prioritet ”matchas” in i elitlagen, och att detta enklast uppnås i en medlemsstyrd förening.

Hur ställer HIF sig till reduceringen av ståplatser, där det 2014 med dispens endast får finnas 20% ståplats?

Syftet med att SvFF och SEF inför begränsningen är, så vitt vi antar, att få en något glesare publik. Syftet torde vara att dels undvika skaderisk vid exempelvis massrörelser på läktaren och dels att underlätta identifieringen av individer som bryter mot uppsatta regler avseende exempelvis pyroteknik eller kastar in föremål på spelare. Det kan också vara ett led i att arenorna skall utvecklas och bli mer bekväma. Samtidigt är det enklare för supporterklacken att skapa en bra stämning i samband med match om man är stående, varför frågan är ”tveeggad” . Att anpassa sittplatser med möjlighet att fortsatt stå upp, likt sektion 37 på Olympia, är en bra lösning som ger möjlighet till en stående publik med bibehållande av SvFF/SEF´s intentioner.”

Vi tackar Claes för att han hade möjlighet att ställa upp på intervjun!

Intervju: Jonas Larsson medlem Gefle IF

Vi har intervjuat en besviken Jonas Larsson i supportergruppen Gefle Blue Boys efter Gefle IFs årsmöte 16/2.

Gefle IF Fotbollförening höll årsmöte tisdagen den 16/2. Hur har diskussionerna och intresset varit inför årsmötet? Har det varit större intresse än inför tidigare årsmöten?
- Intresset har varit större, framför allt på grund av den heta diskussionen kring bytet av tröjfärg. Vanligtvis brukar det komma cirka 25-30 personer på klubbens årsmöte, i år hade den siffran mer än fördubblats.

Kan du berätta mer om de motioner som hade lämnats in till årsmötet? Bakgrund till dem osv?
- Sammanlagt fem motioner hade lämnats in. Tre av dem rörde tröjfärgen med förslaget att byta tillbaka till ljusblått. De två övriga rörde svensk fotboll i allmänhet, den ena mot ett upphävande av 51%-regeln och den andra om att enskilda klubbar själva ska få avgöra fördelningen av sitt- respektive ståplatser (med tanke på den ståplatsreducering som SvFF planerar).

Hur blev utfallet av årsmötet?
- Katastrof. Bland de närvarande röstberättigade fanns 20-talet supportrar som är aktiva inom supporterverksamheten och sätter stort värde i tröjfärgen. En rungande majoritet av dessa röstade också för ljusblå tröjor. De övriga stod styrelsen mer eller mindre nära (sponsorer med ekonomiskt intresse i tröjfärgen, folk som arbetar i klubben, kanslifolk och ett gäng ointresserade juniorer som släpats dit och blivit uppmanade att rösta ner motionerna om tröjfärgen). Mötesordföranden var arrogant och verkade, liksom de övriga klubbrepresentanterna, inte ta motionerna på allvar. Han hastade igenom punkt efter punkt och fortsatte i samma stil när han kom till motionerna. ”Nej!” hördes högt som svar på frågan ”ska vi gå efter styrelsens förslag?”, vilket mötesordföranden tolkade som ”ja, då går vi alltså efter styrelsens förslag”. Därför krävdes votering i frågan om tröjfärgen och då var supportrarna chanslösa. Styrelsens samtliga förslag om att avslå de lagda motionerna bifölls, mest i protest kändes det som. Vad gäller tröjfärgen gavs ingen motivering till styrelseförslaget och vad gäller 51%-regeln var motiveringen att man är för dåligt pålästa i dagsläget. Ståplatsmotionen avslogs trots att man ställde sig positiva till att det även i fortsättningen ska finnas ståplats på svenska arenor.

Hur kommer du/ni att gå vidare? Finns det en fungerande dialog och möjlighet att som medlem påverka genom samtal med representanter för föreningen?
- Som ett direkt resultat av mötets utgång väljer en av våra två supportergrupper att lägga sin verksamhet på is (en kommuniké kommer upp inom kort). Vi finner det idag omöjligt att kunna påverka i vår klubb. Delvis beror det förstås på att vi är för få som är tillräckligt engagerade, men till största delen beror det på att klubben inte bara ignorerar sina mest trogna supportrar utan rentav aktivt motarbetar dem. Det är mycket svårt att hålla lågan vid liv i en sådan miljö. Jag tycker utan tvivel att vi får ta på oss en del av skulden att vi inte var fler på årsmötet, men den djupa avgrund som finns mellan de få riktigt engagerade supportrarna och klubbledningen kunde inte framstå tydligare än så här. Det verkar som att man inte har något intresse alls av att ha en klack med möjlighet att växa och utvecklas. Vi känner inte igen den klubb som vi en gång förälskade oss i – och det gäller inte bara tröjfärgen. Allt handlar numera om sponsoravtal och klatschig marknadsföring. Att vi lägger ner massor av pengar, energi och tid på att följa och stötta det här laget varenda säsong är uppenbarligen totalt oväsentligt.

Vad anser du om föreningsdemokrati i stort och möjligheten att som medlem kunna påverka genom den?
- Jag anser naturligtvis att föreningsdemokrati är en bra sak i sig, men för att verkligen kunna påverka tror jag att klubbledningens inställning till sina supportrar är minst lika viktig. I vår klubb har man valt att se på sina trognaste supportrar som ett hot istället för en tillgång. Då vi inte är särskilt många riktigt pådrivande blir det knappast lättare att påverka när klubbledningen redan från början har bestämt sig för att inte lyssna eller försöka förstå. Så nattsvart ser det tyvärr ut i den här klubben idag.

Intervju: Karin Mattsson Weijber RF

Karin Mattsson Weijber är ordförande i Riksidrottsförbundet.

Hur fungerar utredningen kring den så kallade 51%-spärren som skall presenteras vid nästa Riksidrottsmöte i Uppsala 2011? Vem/vilka genomför utredningen och vad tar man främst fasta på?
Utredningen är ett uppdrag från Riksidrottsstyrelsen (RS) och har precis börjat planläggas. Ledamoten Helén Wiklund Wårell är huvudansvarig och kansliansvarig är juristen Thomas Karlsson, och de bistås av övriga två RF-jurister. Uppdraget är framför allt att titta på för- och nackdelar med dagens rösträttsregel, som är tvingande och återfinns i RF:s stadgar, eller om det istället ska vara respektive specialidrottsförbund (SF) som bestämmer vilka krav, exempelvis när det gäller röstmajoriteten, som ska ställas på IdrottsAB. Utfrån vad kansliutredningen kommer fram till ska RS sedan lägga eventuella förslag till regeländringar inför stämman i Uppsala 2011.

Det finns många som menar att med nuvarande system med möjlighet till IdrottsAB och att många föreningar äger i vissa fall ett flertal bolag så är idrotten i Sverige nästan fullt ut bolagiserad. Men att det sista steget berör mer känslomässiga och ideologiska frågor. Vad anser du, stämmer den bilden av hur elitverksamhet bedrivs idag?
Att den här frågan berör och väcker känslor är uppenbart, men inte förvånande då den handlar om grunden och strukturen för svensk idrott som folkrörelse. Den bygger på ideella föreningar och ideellt engagemang. Sedan måste vi skilja mellan bolag som är skapade för att driva kringverksamheter som exempelvis arenor, souvenirförsäljning och enskilda evenemang, och bolag som bedriver själva idrottsverksamheten. Idag finns en mängd av det fösrtnämnda slaget men fortfarande bara ett fåtal av det vi kallar Idrotts-AB och som väcker känslor. Viktigt att komma ihåg är att det fortfarande är idrottsföreningen som är medlem i sitt specialidrottsförbund, och det i sin tur medlem i Riksidrottsförbundet, och därmed också innehar platsen i sin idrotts seriesystem. Serieplatsen kan genom avtal upplåtas till ett Idrotts-AB, men det avtalet kan sägas upp om bolaget inte följer regelverket och/eller kraven i upplåtelseavtalet. I realiteten har alltså den upplåtande föreningen även i framtiden viss makt även om kravet på röstmajoritet skulle tas bort, men den kommer troligtvis att vara mindre.

Många idrottsanhängare ute i landet drar paralleller mellan fullständig bolagisering och att ”sälja ut” sin förening till intressenter med ibland tveksamma mål. Ett exempel är Austria Salzburg som efter uppköp bytte namn till Red Bull Salzburg 2005. Har du förståelse för en sådan oro kring framtiden för Svensk idrott?
Ja det har jag och den oron ligger troligen till grund för många människors tveksamhet. Om vi skulle få en bolagisering utan starka villkor i upplåtelseavtalet från föreningens sida så kan utvecklingen snabbt gå mot det beskrivna exemplet. Grundfrågan vi måste ställa här är vilken idrottsrörelse vi vill ha framtiden. Liknande exempel som du nämner ovan finns ännu i Sverige, men vi har till exempel MoDo Hockey, Plannja och Salén (numera Uppsala Basket) som har sålt sina namn, om än inte verksamheten. Den beslutar medlemmarna fortfarande om.

Hur arbetar Riksidrottsförbundet för att främja dialog och demokratiarbete inom föreningar? Samt om ni gör det, i relation med supportrar?
En av SISU Idrottsutbildarnas, idrottens studie- och utbildningsorganisation, huvudprioriteringar är satsningen på IFL – Idrottens föreningslära. Den vänder sig till styrelseledamöter och andra föreningsledare som vill utveckla sig och sin förening. Det handlar kort och gott om hur den ideella föreningen kan bli ännu bättre och hur den ska rusta för alla framtidsutmaningar. Dialog och demokrati är en förutsättning för den utvecklingen. Idag finns IFL-konceptet i hela landet, och över hundra handledare är hittills utbildade. Flera av våra stora förbund som fotboll, handboll, gymnastik och orientering har anammat satsningen och i tillsammans med oss anpassade den till deras specifika idrotter. Du kan läsa mer här: http://www.sisuidrottsutbildarna.se/Viarbetarmed/Idrottensforeningslara/

En annan huvudprioritering är jobbet med vision och värdegrund där idrottsrörelsen har beslutat att arbeta efter visionen ”Svensk idrott – världens bästa”. Vi har enats om en övergripande värdegrund som bygger på glädje och gemenskap, demokrati och delaktighet, allas rätt att vara med och rent spel. Även här jobbar SISU Idrottsutbildarna med föreningarna över hela landet och har tagit fram olika slags arbetsmaterial som filmer och böcker. Svensk idrott bygger på att idrottsföreningarnas medlemmar bestämmer hur de vill ha sin verksamhet, det är medlemmarna som omfattas av föreningsdemokratin.

Alla supportrar är inte medlemmar i sin idrottsförening men en positiv supporterkultur som utgår från dialog och diskussion är en viktig fråga för idrotten. RF har länge jobbat med supporterkultur på ett övergripande plan där vi framför allt försöker stötta våra berörda förbund. Vi har bland annat en samordningsgrupp där fotboll, ishockey och bandy är med, och den samarbetar med regeringen och polisen.

Vad tycker du om initiativet foreningsdemokrati.se och vår ambition att lyfta fram föreningsdemokrati och dialog kring svensk idrott?
Att bevara och utveckla föreningsdemokratin är en av idrottens viktigaste frågor. En förutsättning är att vi sprider föreningskunskap, och att vi har en levande debatt. I det arbetet är alla positiva krafter uppskattade och välkomna.

Intervju med Anders Almgren, Änglarna

Anders Almgren är ordförande för Supporterklubben Änglarna.

Vilken är din relation till föreningsrörelsen?
Jag har varit engagerad inom ungdomsidrotten både som pojkspelare och som tränare. Jag har dessutom gjort sex år som styrelseledamot/ordförande i Supporterklubben Änglarna.

Rent ideologiskt är min syn på svenskt föreningsliv präglat av 1900-talets folkrörelseideal. Jag hoppas och tror på en framtid för värden som idealism, medlemsinflytande och socialt ansvar. Man kan inte förneka nödvändigheten av kommersialisering av delar av elitföreningarnas verksamhet, men det måste finnas gränser.

Vad anser du om 51%-frågan?
En stor och komplex fråga utan korta eller säkra svar. Jag tycker dock att dagens regelverk ligger ganska rätt. Det ger klubbarna möjlighet att bolagisera en stor del av sin verksamhet. Samtidigt bevaras den yttersta makten över föreningen hos medlemmarna.

De som argumenterar för att 51%-regeln ska tas bort, hävdar ofta att spärren gör att de riktigt kapitalstarka intressenterna inte vill gå in med full kraft i föreningarna. Investerarna vill inte satsa stora pengar om de inte samtidigt får kontroll över hur dessa används – i praktiken alltså över hur föreningarna styrs. Tas spärren bort skulle svenska föreningar därför enligt detta resonemang få in mer pengar. Nyttan skulle vara att det stärker svenska klubbars internationella konkurrenskraft.

Allt detta är säkert riktigt. Men det finns en rad viktiga frågor att ställa i anslutning till resonemanget. För det första måste man fråga sig hur stor den positiva effekten skulle bli. Hur mycket större internationell konkurrenskraft skulle kapitaltillskottet ge svenska föreningar? Jag kan bara spekulera, men en viss förstärkning skulle det säkert innebära. Jag vågar dock påstå att det INTE skulle innebära något ekonomiskt genombrott för svensk fotboll; att tro att det vore vägen till nya årliga Champions Leauge-fester bedömer i alla fall jag som orealistiskt.

Man måste även ta hänsyn till att de eventuella fördelarna knappast skulle komma alla svenska klubbar till del. Jag antar att det skulle vara de stora klubbarna som har möjlighet att vinna på systemet – Stockholmsklubbarna, Blåvitt, Malmö och kanske några till. Övriga skulle få titta på. Vi får alltså tänka oss en strukturellt delad liga, där klubbarna konkurrerar på helt olika villkor. Vissa med hjälp av kapital tillfört genom en storägares övriga verksamheter. Och andra enbart genom den styrka man lyckas mobilisera genom den egna sportsliga och ekonomiska organisationen.

Den något större konkurrenskraften på internationell nivå som en regeländring kanske medför, skulle därmed köpas till priset av att vi dödar bredden inom den nationella fotbollen. Vi riskerar en situation där några få kapitalstarka, bolagiserade föreningar tack vare externt kapital ständigt gör upp om de åtråvärda Europaplatserna i Allsvenskan. Under dessa kan man tänka sig ett mellan- och bottenskikt av föreningar, som konkurrerar utifrån de gamla förutsättningarna. Vad skulle detta i så fall innebära för Allsvenskans underhållningsvärde?

Min bedömning är att svensk fotbolls attraktionskraft skulle minska. För -hur kul skulle det vara? Notera att jag säger det här som representant för en av de föreningar som sannolikt skulle bli vinnare i en Allsvenska utan 51%-spärr. Men all idrott bygger på idén om en någorlunda rättvis kamp på lika villkor, mellan motiverade kombattanter. Inte på att företagsledare gör elitföreningar till en hobby. Som jag ser det, är det helt enkelt inte ”ett problem” att lag som Kalmar kan vinna ligan. Problemet blir när föreningen INTE kan det, trots att den sköts föredömligt. En intressant Allsvensk vardag är åtminstone i min värld oändligt mycket viktigare än enskilda internationella ”happenings”.

För det andra: vilka andra konkreta effekter skulle vi kunna vänta oss, om svenska föreningsmedlemmar släpper ifrån sig makten över sina klubbar till bolag och enskilda aktieägare? Även här kan man bara spekulera. Men när vi gör det, så ska myntets båda sidor studeras.

Det är lätt att bara titta på de framgångsrika internationella exemplen, som Chelsea och Manchester City, när man talar om bolagiserade klubbar som tas över av nya ägare. Sådana exempel skulle vi säkert kunna få även i Sverige, om än i mindre skala. Men man ska inte glömma förlorarna. Föreningar där medlemmarna gett upp sitt inflytande för drömmen om framgångar – men där något sedan har något gått snett.

Det i svensk media mest aktuella exemplet torde vara Notts County. Klubben såg ut att gå mot en lysande framtid, men hamnade snabbt i kris och konkurshot då investerarna backade. Andra föreningar har av nya ägare tvingats byta namn (ex: före detta Rapid Salzburg, numera Red Bull Salzburg) eller flytta från ursprungsorten till en annan (ex: Wimbledon). Att respektera föreningarnas historia och traditioner har det inte varit tal om. Vad skulle inte deras anhängare ha gett för rätten att på ett årsmöte kunna ställa sig upp och skrika ”NEJ”?

Sånt här kommer kunna hända även i Sverige. Vi har i alla fall aktuella svenska exempel som tyder på det. Vem minns inte porr-Miltons bevingade ord i TV3, när han försökte köpa in sig i AIK: ”Det är mina pengar, det är min klubb”. Ingen kan väl påstå att de orden tyder på respekt för föreningen och dess medlemmar? Och vad hade hänt med planerna på att slå samman Gais, ÖIS och Häcken, om det slutliga beslutet legat i händerna på tre bolagsstyrelser?

Vi måste även fråga oss vad som händer med mjukare, mer svårvärderade sociala värden. Om externa aktörer styr elitföreningarna – hur mycket energi kommer då läggas på regionalt förankrade spelartrupper? Hur mycket pengar kommer man vara beredda att satsa på långsiktiga ungdomsprojekt, som exempelvis IFK Göteborgs Akademi eller Änglagårdsskolan? Ingen vet, men låt oss inte göra oss några illusioner. Respekt för historik och socialt ansvarstagande finns bara så länge siffrorna inte är röda.

I praktiken skulle ett upphävande av 51%-spärren alltså kunna innebära att vi tar ett första steg mot att torpedera ett mer än hundraårigt svenskt kultur- och demokratiarv inom svensk idrott. I värsta fall dessutom till förmån för en kvartalskapitalism som fullkomligt empatilöst kommer baseras på lönsamhet eller att någon enskild kapitalstark aktör ”tycker det är roligt”. Det vänder sig ärligt talat i magen när jag tänker på det.

Svenskt föreningsliv är byggt på generationer av eldsjälars glödande engagemang. I vått och torrt, i goda och dåliga tider. Och oavsett var man står ideologiskt i övrigt, så kan vi nog – efter 250 år av mer eller mindre global kapitalism – vara överens om att just ”långsiktigt ansvarstagande oavsett omständigheter” är ett värde som det kapitalistiska systemet inte klarar att leverera. Jag kan inte tro att det skulle vara framtiden för svensk fotboll.

Bevara 51%-regeln, alltså. Och ledsen att jag blev långrandig.

Vad anser du om att det efter 2014 endast kommer att finnas ståplats på svenska elitfotbollsarenor efter dispens. Samt om dispens beviljas då till max 20% av arenans kapacitet?

En som jag ser det i det här sammanhanget betydligt mindre fråga. Dock känns hela grejen jävligt tröttsam. Regeln är inte förankrad neråt, argumenten för den har inte kommunicerats utåt och de har därmed inte varit möjliga att bemöta. Jag tror det baseras på ett gigantiskt feltänk, säkerligen kopplat till diverse luddiga säkerhetshänsyn.

Min åsikt i frågan är att diskussionen borde börja om från noll, i en process där alla får vara en del. Arbetet bör utgå ifrån insikten om att fotbollsälskare är en mycket heterogen grupp och att svensk fotbolls uppgift – när vi sätter regler för arenastandarden – är att det ska finnas plats för alla. Även för dem som vill stå och se fotboll.

Kan man tolka beslutet som att ståplats i sig ses ett säkerhetsproblem eller synonymt med dålig standard?

Ja. Men sådana argument är dåligt genomtänkta och relativt lätta att bemöta.

Vilka vägar anser du att man behöver arbeta för ett bättre klimat på och kring svenska arenor?

Genom delaktighet för alla och större ödmjukhet från alla parter. Även om exempelvis SEF och supportrar i enskilda frågor kanske aldrig kommer bli överens, så måste vi inse att vi i grunden har ett gemensamt intresse i utvecklandet av svensk fotboll. På de punkter där intressekonflikter finns, bör dialogen vara rak och hård, men präglas av en grundläggande ömsesidig respekt.

Idag tycks det finnas en djup misstro mellan aktörerna inom svensk fotboll, som hela tiden innebär ett problem i all dialog. Från ”etablissemangets” håll upplever i alla fall jag en ständig ovilja att överhuvud taget kommunicera – man verkar tro att ”om vi inget säger, så märker de inget”. Man fattar gärna beslut utan föregående diskussion nedåt i leden. Men inte heller vi supportrar är perfekta. Som exempel hörs från vissa håll ständigt det fullkomligt hjärndöda gapandet om ”Fuck SvFF” och liknande. Slagordsmässigheter som kanske låter ballt, men som snarast bekräftar motpartens fördomar om oss som grottmänniskor vars verbala förmåga inskränker sig till ”läten”. Varför ska någon tala med såna?

Vi behöver därför en allmän nivåhöjning inom svensk fotboll. Vi behöver lösningar, inte spruckna prestigeballonger. Både för att värna en levande läktarkultur och för att värna en framtida konkurrenskraftig fotbollsrörelse. Det är allas ansvar att åstadkomma en sådan höjning.

Vad tycker du om initiativet foreningsdemokrati.se och vår ambition att lyfta fram föreningsdemokrati och dialog kring svensk fotboll?

Från SÄ:s sida välkomnar vi alla sådana här initiativ. Det enda jag möjligen kunnat önska, är att det drevs inom ramen för SFSU:s organisation. Föreningsdemokrati.se är ett utmärkt initiativ och det hade definitivt varit ett positivt sätt att profilera den relativt nya Supporterunionen. Jag hoppas hur som helst att fotbollens gräsrötter över hela landet tar sig dit att kolla på det här – och att de faktiskt även agerar!

Intervju med Ulric Jansson, FA

Ulric Jansson är projektledare för Fotbollsalliansen (FA). Han har dessutom förtroendeuppdrag i Hammarby IF Fotboll samt SFSUs valberedning.

Vilken är din relation till föreningsrörelsen?

Personligen anser jag att det är väldigt viktigt att bevara det, i fotbollsvärlden, så unika att ha ett seriesystem där föreningsformen är en förutsättning. Jag är en produkt av svenskt föreningsliv, har varit aktiv i fler föreningar än jag kan minnas och uppskattar de demokratiska möjligheter till medinflytande samt de övriga förmåner (och skyldigheter) som det innebär. Dessutom ser vi i Tyskand att det går att driva en professionell liga med vinst med föreningsdrivna klubbar.

Vad anser du om 51%-frågan?

Jag ser den som central för hela konceptet. Släpper vi majoriteten är vi ett litet skutt från Red Bull Salzburg.

Vad anser du om att det efter 2014 endast kommer att finnas ståplats på
svenska elitfotbollsarenor efter dispens. Samt om dispens beviljas då till
max 20% av arenans kapacitet?

Jag tycker det är tråkigt att det har blivit en fråga om säkerhet och standard. Det handlar inte om det. Min mamma är 82 år gammal och går fortfarande på Hammarbys matcher så ofta hon kan. Hon står i klacken och anser att fotboll ska ses stående. För henne är stämningen, sången och inlevelsen minst lika viktig som själva matchen. Förra året fick jag också chansen att se Elfsborg- Lazio. Den sektion av stående supportrar som stod en sektion bort gav matchen en helt annan känsla av intensitet än om alla hade tvingats att sitta, det går helt enkelt inte att skapa det rätta trycket med bara sittande! För mig är det som om vi skulle ha diskotek med dansförbud. Det klart att man kan njuta av musik sittande men det pulserande trycket som uppstår när musiken pumpar och människor ger sig hän på dansgolvet går inte att få till med en sittande publik.

Kan man tolka beslutet som att ståplats i sig ses ett säkerhetsproblem 
eller synonymt med dålig standard?




Tyvärr är det nog så, därför är det just så viktigt att generationerna inom fotbollen kan mötas så mycket som möjligt. Med risk för att låta ”mellanmjölkig” så tror jag att lösningen ligger i att få unga, aktiva supportrar att förstå och respektera äldre föreningsveteraners rädsla och osäkerhet kring nyare fenomen inom fotbollen OCH att få den äldre generationen att förstå ungas vilja till förändring och gränsöverskridande. Sedan måste vi få bägge grupper att gemensamt verka för att skapa en dynamisk situation som balanserar mellan kraven på säkra evenemang och en levande supporterkultur. Båda sidor har ett stort ansvar här.

Vilka vägar anser du att man behöver arbeta för ett bättre klimat på och 
kring svenska arenor?

Det finns en sådan enorm potential i både den traditionella föreningstraditionen och i den nya, nätverksdrivna supporterkulturen att jag faktiskt inte kan vara annat än optimistisk! Vi behöver bara skapa förutsättningar för fler att ta ansvar för det som händer, genom att stärka organisationerna som organiserar elitfotbollen, ge utrymme för den stora majoritet av supportrar som vill och kan ta ansvar samt ”visa” unga, blivande fotbollsälskare vad det innebär att vara supporter. Vi måste alla ta ansvar för det vi älskar!

Vad tycker du om initiativet foreningsdemokrati.se och vår ambition att 
lyfta fram föreningsdemokrati och dialog kring svensk idrott?


En utav Fotbollsalliansens viktigaste uppgifter är att skapa förutsättningar för supportrar att engagera sig och ta ett medansvar för vår älskade sport. Foreningsdemokrati.se är ett utmärkt exempel på engagemang för ett par av nyckelbegreppen för just detta. För alla som bryr sig om fotboll i Sverige är detta ett projekt som måste ges allt stöd det behöver!

Intervju med Frank Ågren, SFSU

Frank ågren är ordförande i Svenska Fotbollssupporterunionen och har tidigare varit ordförande för BajenGruppen.

Vilken är din relation till föreningsrörelsen?

Mina föräldrar har arbetat i hela sitt liv inom fackföreningsrörelsen och föreningspolitiskt. Själv var jag politiskt aktiv i ungdomsrörelsen under en tid. Inom fotbollen har jag varit medlem i Hammarby Fotboll och Bajen Fans men aldrig varit aktiv. Av min mamma har jag har ärvt ett visst föreningstänk och ett socialt patos men även en ideologisk livsåskådning som kommer fram ganska tydligt. Samtidigt är jag väldigt mycket en visionär och en individualist med taskigt tålamod och ett visst förakt för ”pampar”, inkompetens och makt som korrumperar. Jag är för dålig på att sälja min själ och införlivas i systemet vilket gör att jag ofta tappar tron på detta system, oavsett om det handlar om politik och samhälle eller svensk fotboll. Och då kan det vara svårt att åstadkomma något.

Vad anser du om 51%-frågan?

Jag är egentligen ganska kluven. Principiellt anser jag att supportrarna och medlemmarna ska behålla makten, av den enkla anledningen att när makten hamnar någon annanstans så har det visat sig att de nya makthavarna missbrukat makten och pissat på supportrarna Eller försökt byta ut dem och därigenom förändra fotbollen i grunden. Samtidigt så är läget sådant i Sverige att vår liga saknar ekonomiska muskler för att kunna konkurrera i Europa. Vilket lett till att vi är väldigt långt ner i fotbollens näringskedja och vi har förvandlats till en talang- och utvecklingsfabrik åt alla andra. Skittråkigt. Vill man att vi ska få se bättre fotboll och kunna konkurrera med andra länder i de europeiska cuperna så stavas problemet pengar. Om dessa pengar finns därute, vilket inte alls är säkert, så kommer vi kanske aldrig att få se röken av dem om inte ägarna till pengarna får äga klubbarna som de investerar i.

Min väldigt spontana och visionära framtidslösning ser ut så här: Fotbollens regelverk (förutom UEFA:s och FIFA:s som vi inte rår över) i t ex Elitmanualen som styr över arenastandard, ståplatsfrågan, spelscheman, biljetter, säkerhet, pyroteknik, bötessystem och allt annat, ska bestämmas av SFSU, alltså publiken själva. Om vi supportrar äger dessa frågor, som styr förhållandena runt svensk fotboll, så kan vi kanske låta kapitalet äga klubbarna. Då kan vi få råd att behålla våra bästa spelare inom landet och därigenom kunna konkurrera bättre med utländska lag, samtidigt som vi inte behöver vara oroliga för att tappa makten över vår egen situation och vi kan ”äga” fotbollens själ och regler utifrån publikens önskan.

En annan viktig fråga är; hur bra ägare av klubbarna är vi medlemmar? Det är trots allt bara en väldigt liten klick supportrar som orkar engagera sig och ta ansvaret att försöka påverka. Föreningsdemokratin finns där men det är inte många som använder den, tyvärr. Intressant är också att både Europakommissionen och UEFA förordar att fotbollsklubbar ska vara demokratiskt medlemsägda. Och vad händer om vi avskaffar 51%-regeln och klubbarna tas över av privata intressen och det går åt helvete? Det går inte riktigt att backa bandet då.

Vad anser du om att det efter 2014 endast kommer att finnas ståplats på svenska elitfotbollsarenor efter dispens. Samt om dispens beviljas då till max 20% av arenans kapacitet?

Det är ett vansinnigt dåligt skämt som några av de korrumperade maktpamparna inom svensk fotboll beslutat bakom ryggen på dels vissa av sina trötta pampkollegor inom SEF och SvFF men framför allt bakom ryggen på supportrarna. Med lögner som hänvisar till UEFA:s regelverk. man har hävdat att det är ett UEFA-krav som vi måste anpassa oss efter, vilket alltså är lögn. Oavsett vad så ska självklart den betalande publiken och klubbarnas medlemmar bestämma detta själva; inte odemokratiska, maktfullkomliga och förbudsivrande idioter på klubb- och förbundsnivå. Vi vill inte ha denna regel, så hur kan det komma sig att den finns? Jag bli så jävla förbannad när jag tänker på det… Sinnessjukt är ett milt uttryck. Det är enkelt, förbud mot ståplats är ett försök av pamparna att byta ut den ”olämpliga” (i deras ögon) delen av publiken.

Alla klubbrepresentanter som röstar för denna regel, kan ni redovisa vilket mandat ni har från era klubbägare, alltså medlemmarna, att driva igenom denna regel? Det är tyvärr så här det funkar mestadels inom svensk fotboll; inom styrelserna sitter en massa personer som driver sina egna agendor om hur svensk fotboll ska se ut, istället för att driva frågor som medlemmarna beslutat demokratiskt. Det är diktatoriskt, odemokratiskt och kriminellt. Och ett tydligt tecken på hur sjuk svensk fotboll verkligen är.

Kan man tolka beslutet som att ståplats i sig ses ett säkerhetsproblem eller synonymt med dålig standard?

Svenska arenor är gamla och har dålig standard. Vissa är rena säkerhetsrisker att besöka. Men nu sker ju en förändring med ett antal nybyggen som kommer att höja arenastandarden markant. Men som sagt, ståplatsbeslutet är bara ett sätt för gamla gubbpampar att försöka styra över publikens sammansättning. Och här ljuger man också då man gått ut och sagt från SEF:s sida att detta är vad klubbarnas medlemmar själva vill, att detta är publikens önskan. Skitsnack… Lagrell har sagt det väldigt bra och tydligt; Varje klubb äger sina egna arrangemang: Detta innebär att många av de centrala beslut (förbud) som tagits av SEF och t ex skrivits in i Elitmanualen borde slopas då de omöjliggör för varje enskild klubb att själva få bestämma hur de vill ha det. Det svenska regelverket inom fotbollen är genomsyrat av förbud som aldrig förankrats demokratiskt av klubbarnas egna medlemmar utan fattats över deras huvuden, mot deras vilja. Sjukt. Detta har Bo Johansson också konstaterat och nu sitter vi alla sedan ett år tillbaka och undrar när han ska driva igenom de förändringar han lovade när vi stödde hans kandidatur till ny ordförande i SEF. Vi väntar fortfarande med spänning.

Vilka vägar anser du att man behöver arbeta för ett bättre klimat på och kring svenska arenor?

Enkelt. 1) Demokratin säger att medlemmarna ska bestämma. Därför måste klubbarnas ledningar och SEF börja agera demokratiskt och sluta pissa på medlemmarna. De måste låta medlemmarna få makten på riktigt. Då kan svensk fotboll utvecklas i takt med publiken som betalar kalaset och produkten fotboll kan bli det vi vill att den ska vara. Då försvinner frustrationen från supportrarnas sida och det minskar behovet av negativa inslag hos supportrarna.

2) Polisen måste förändra sina attityder och sina arbetsmetoder. Det har sakta börjat ske positiva förändringar då de insett sina brister, men det är lång väg kvar. Det är ett obestridligt fakta att mycket av ordningsproblemen i samband med fotbollen orsakas av polisen själva, helt i onödan. Så är det bara, den som hävdar något annat har ingen aning vad han snackar om. Bryter människor mot lagen i samband med fotboll så är det polisen som har mandatet, monopolet, utbildningen och som erhåller avlöning för att handskas med detta problem. Så har det varit sedan tidernas begynnelse och man kan ju undra hur de undgått att lära sig lösa detta genom årens lopp.

3) Bättre arenor och bättre kompetens hos arrangörerna skapar mindre problem. Väldigt enkelt. Det krävs viss kompetens för att handskas med stora folkmassor och publika arrangemang. Har man inte den kompetensen så blir det problem.

4) Sedan måste alla instanser som kan bidra med något positivt sätta sig ned tillsammans och dra igång ett arbeta där deras samverkan kan skapa en plattform som blir stabil och som maximerar möjligheterna att få till positiva arrangemang. Politikerna, lokaltrafiken, klubbarna, supportrarna, arenaägarna, polisen, räddningstjänsten, fältassistenter, ja alla som kan bidra som samverka. I år har äntligen en sådan samverkan startat, vilket är positivt. Problemet är att det lätt blir en alibiverksamhet där det snackas mycket men blir mindre action. Och viktigast av allt i denna process; man måste först och främst utgå ifrån den betalande kunden. Vad vill publiken ha? Vilka problemen upplever publiken att det finns? Ok, då löser vi det. Politiker ska inte sitta och hitta på sina egna åsikter om vad som är problemen. Lyssna på publiken, medlemmarna, supportrarna och ge dem det de vill ha och är beredda att betala för, så gör man överallt annars i samhället och inom näringslivet. När du går ut och äter så väljer du själv från menyn vad du vill äta och dricka, det bestämmer inte servitören, eller restaurangägaren eller polisen eller politikerna eller din granne. Eller?

Vad tycker du om initiativet foreningsdemokrati.se och vår ambition att lyfta fram föreningsdemokrati och dialog kring svensk fotboll?

Alla sådana initiativ är såklart i grunden positiva. Men samtidigt så kan det bli splittrat, supportrarna behöver enas och därför borde kanske detta ligga under SFSU och deras hemsida så att vi kan fokusera vår kraft genom en samlad kanal i framtiden och börja bygga en solid grund på det sättet i dessa frågor.

Vill du diskutera intervjun eller ställa ytterligare frågor till Frank, besök forumet.

Intervju med Mikkel från NSA

Mikkel Kjelstrup är Vålerenga-supporter, mångårig fanzine-skapare och en av de drivande i Norsk Supporterallianse. Vi intervjuade Mikkel för att få en bild av norrmännens syn på föreningsdemokrati. Vi hoppas ni har överseende med att läsa svaren på norska.

Till skillnad mot i Sverige har ni haft en fungerande supporterunion under många år. Vilka frågor driver NSA och hur bra gensvar får ni ifrån Norska fotbollsförbundet, klubbar, media etc?

Restarten på NSA var vel i 2001, da fikk samlet folk til å sitte i ett styret. Man tok i sikkertheten på kamper, do fasiliteter, prata med NFF og vi får ca 500 billetter til hver landskamp som er en stor inntekt for oss. Ellers så driver vi mye med megling mellom klubb og supporterklubb. NSA er en uavhengig vaktbikkje som ikke lar ting gå oss forbi. Sommeren 2008 brøt vi avtalen med NFF siden vi ikke fikk stå på landskamper å synge. Innkalte til ekstraordinært årsmøte i NSA, par timer før årsmøte kom assisterende generalsektretær Stig Ove Sandnes og Markedsjef Rene Pedersen på møte med oss og saken ble løst. Etter denne saken har NSA fått enda mer dialog med NFF og Norsk Toppfotball som er organet til de 32 lagene som er i Tippeligaen og Adeccoligaen. Stå på kamper og blussing er viktig saker og personlig syns jeg sånne saker som kampprogram, billige billetter og fanziner er saker å jobbe med.

Når det gjelder klubbene så hører de på NSA og motsatt. Media hører også på oss når vi har noe å melde, men vi er dessverre ikke flinke nok til å bruke media. Mye av grunnen er at styret i NSA er frivillighet og tiden ikke strekker til, elle at man finner feil folk til styret. Men vi jobber med å finne midler til å lønne en person i 20% stilling.

Hur ser ägandestrukturen ut för norska klubbar och hur ser framtiden ut? Finns det någon motsvarighet till 51%-regeln?

Forholdet mellom klubb og aksjeselskap er i prinsippet strengt regulert. Det er klubben som er medlem i Norges Fotballforbund, og klubben som stiller lag. Aksjeselskapet kan drive kommersielle aktiviteter og har diverse eierrettigheter. Regelverket begrenser slik at det alltid er klubben som skal ha siste ord i sportslige vurderinger (med flertall i sportslig utvalg). I praksis skjer ikke dette. I praksis kjøpes og selges fotballklubber over en lav sko. IK Start er nærmest en parodi gjennom stadige eierskifter.

Situasjonen i dag er at svært få klubber eier eget stadionanlegg (eies av eget AS eller kommunen) og at bare en klubb (Rosenborg) har økonomi til å holde eksterne eiere eller aksjonærer helt ute. Framtiden ser svært mørk ut. Så godt som samtlige norske klubber går med betydelige underskudd og har liten eller ingen egenkapital. Ved lisensgjennomgangen i høst hadde ni klubber negativ egenkapital og måtte skaffe penger for å vise til positiv egenkapital ved årsskiftet. Fredrikstad, Start og Lyn lå verst an og var i reell fare for å miste lisensen på grunn av manglende egenkapital. I fjor måtte en rekke klubber be spillere og ansatte om lønnskutt for å komme gjennom sesongen. Det kan likevel virke som om klubbene ikke har lært og fortsetter med et for høyt kostnadsbilde i forhold til inntektene. Det tror jeg vil føre til ytterligere utvanning av eierskap. Hver gang man ber om ekstern hjelp forsvinner mer klubbeierskap over til eksterne aksjonærer. Samtidig har mange tapt mye penger på norske fotballklubber, noe som skaper mindre investeringsvilje.

Finns det någon tradition bland norska supportrar att vara medlemmar i klubben och påverka som en part inifrån? Hur tror du framtiden ser ut gällande det?

I mange klubber er det tradisjon for nettopp det. Både i Lillestrøm, Rosenborg, Brann, Stabæk og andre klubber har supportere gått rett fraarbeid i supporterklubben til styrelsen i klubben. I mange klubber har ogsåsupporterklubbene organisert oppkjøp av aksjer for å få innflytelse påaksjeselskapene og driften av disse. Påvirkningsmulighetene er likevel begrenset i og med at klbubene i størregrad er kommersialisert og styres av administrasjon i større grad enn styre.For supporterklubbene har det derfor i større grad blitt viktig å ha en tettdialog med VD og sikkerhets- og arrangementssjefer i sin klubb. Desportslige beslutningene tas i stor grad av et sportslig utvalg, beståendeav folk fra både klubb og aksjeselskap men der man skal ha flertall fraklubben.

Hur går diskussionen kring ståplats i Norge?

Diskusjonen er der og de fleste klubbene hører på sine supportere. Det er sjeldent noe problem i Norge når det er kamp. Spilles f.eks Vålerenga-Vikingså er det sjeldent utsolgt å da kan man stå hvor man vill. Men skal vips enklubb som f.eks Aalesund eller Fredrikstad ut i Europacup kamp? Ja da er detregler og lite er lov men man står på kamper for det…

Vad tycker du om initiativet foreningsdemokrati.se? Finns det något motsvarande i Norge?

Jeg og jeg har sikkert med meg mange flere syns dette er kjempebra. Ikke minst for dere i Sverige som ligger ganske langt bak Norge for engang skyld. Som regel er det oss ”trøgna norrbaggar” som tar etter dere. Så stå på og skulle det være noe så er det bare å spørre oss i NSA. Vi hjelper mer enn gjerne med hva som helst. Tror ikke det finnes noe lignende i Norge dessverre, men jeg er ikke feilfri så det kan hende jeg tar feil:-). Men jeg håper det kommer noe. Meget viktig å bevare skikkelig tribunekultur på en riktig måte.

Vill du diskutera intervjun och få möjlighet att ställa frågor till Mikkel, besök forumet.